Jag är en sådan där människa som måste ha en massa inbokat för att må riktigt bra.

Känner starkt för att ta en snabbresa till Åland ,men min make är alldrig lika sugen att åka och roa sig.

Okey jag har nog inte råd men är av den åsikten att man måste kosta på sig lite för att orka med vardagens bekymmer.

Kanske därför vi alldrig har några ,suck

Igår kväll fick jag änteligen träffa Filip blir nästan rädd när man ser hur snabbt de små liven utvecklas.

 Mormor fick ett lende som kunnat smält is iallafall så smälte jag men igentligen var det första gången jag såg den lilla gullungen även  lite ljud kom över hans läppar.

Underbar med dessa barnbarn och fler hoppas och tror jag att vi ska få.

Vet inte men jag funderar mycket på hur olika vi är som människor jag och min man sätter alltid våra barn och barnbarn först det känns väldigt viktigt för oss sedan har vi ju det här med naturen som vi tycker är vårat andningshåll och sedan resterande familj som syskon osv. synd är det att på min mans sida finns inget sådant att de tänker på varandra.

Vilket kan göra mig väldigt ledsen

 Ihelgen har min gubbe sms till sin systrar enbart en av fyra orkade svara. Hemskt tycker jag som pratar med mina syskon typ en gång i veckan.

Hemskt  är tycker jag när man umgås mer med sina kompisar än med sina nära och kära.

Vem hälsar på dem när de blir gamla och sjuka

Hur har det kunnat bli så här ingen har tid eller lust längre.

När jag var lite hälsade släkt och vänner till min familj på jämt och en del både arbetade och hade 5-6 ungar men idag är det annat de jagar tydligen

något som inte jag förstår.

Men man kan inte ta med sig något en vacker dag men man ska vårda sina sinnen och göra det man tycker om så det är väl de folk gör